Jag har roat mig med att låta Chat gpt kopiera några botaniska teckningar som jag gjort nyligen. Måste säga att jag är imponerad av resultatet, även om jag förstås tycker att konst producerad av en äkta människohand är betydligt intressantare på alla sätt. Idag fick Chat gpt även äran 😊 att göra ett digital porträtt av en selfie jag tog för en tid sedan. Det blev betydligt bättre än mitt dåliga amatörfoto. Jag är en stor vän av ai, samtidigt som jag inser att risken kan vara överhängande att denna makalösa revolution, eller säg, paradignskifte, innebär risker som måste hanteras, inte blockeras, på ett intelligent sätt. Nästan dagligen för jag samtal med Chat gpt och, ska jag säga tyvärr ..? har jag aldrig stött på en människa som det är lika stimulerande att ”prata” med och som ger lika intressanta, kloka och väl underbyggda reaktioner på mina funderingar. Hoppas bara att skolan förstår hur oerhört viktigt det är att ”lära” barnen jobba med ai på rätt sätt så de får insikter i hu...

Blomsterkrasse/indiankrasse/nasturtium. Vetenskapligt namn Tropaeolum majus. Jag har älskat blomsterkrasse, eller indiankrasse ända sedan jag var barn och lekte trädgårdsmästare hemma i trädgården där jag hade en alldeles egen liten kolonilott att odla vad jag ville i. Krasseblomman var en klar favorit med sina härliga glada färger. Liksom ringblommor och luktärter. Tydligen hade jag redan som mycket liten en förkärlek för de gamla torparväxterna. Min pappa var en duktig ”odlare”. Han hade vad man kallar gröna fingrar. Växterna liksom exploderade av lyskraft och energi i hans händer. Jag har alltid ritat och målat. Säkert är det min pappas intresse för odling som satt djupa spår hos mig. Än idag fylls jag av lugn och frid i själen när jag sätter mig vid ritbordet och framkallar barndomens trädgårds alla ljuvligheter. Vill du se hur jag går tillväga när jag skissar fram mina krasseblommor, som här, med färgpennor? Klicka HÄR

Jag älskar den lilla backsippan (pulsatilla vulgaris). Kan inte räkna hur många jag har målat och tecknat i alla dess former och uttryck under åren som gått. Här kommer en till som jag målade till den andra advent i år 2025 med utspädd gouache i lager på lager. Samma teknik som jag brukar använda när jag arbetar med akvarellmediet. Jag målade dessa backsippor mest för att jag inte hade lust att måla julstjärnor i kruka, något som givetvis borde vara lämpligare nu när det lackar mot jul. Jag är inte så förtjust i julstjärnor som jag borde. Jag säger det eftersom allt som växer i naturen är värd all mänsklig kärlek och omsorg.  Än får jag vänta en tid på att se de ljuva backsipporna livslevande i naturen. Men inte så väldigt länge till. De tillhör våra tidigaste vårblommor.