The little frozen Cyclamen in my heart




Text copied from my Instagram

Comments

Post a Comment

Popular posts

De kallar mig dum!

Image
Donkey. Coloured pencil artwork Donkey. Coloured pencils. Donkeys. Made with graphite and colored pencils Oböjd De kallar mig dum – men jag tänker först och handlar sen. De kallar mig envis – men jag rusar inte dit faror lurar. De kallar mig trög – men jag bär mina bördor Med rak rygg. *** Förslag till engelsk översättning: Undaunted They call me foolish. I think first. I move after. They call me stubborn. I tread where others fear. They call me slow. I carry my burdens upright, unbowed. Se mig teckna en åsna HÄR
Read more

Skapa din egen naturjournal - Create your own nature journal

Image
Det är roligt att skapa personliga naturjournaler som mixar text, teckningar och foton som är egenhändigt tagna. Gör det! Du lär dig att se! Se naturens under genom din egen blick. Med dina ögon. Så som just du och ingen annan uppfattar det vibrerande livet omkring dig. Tänk inte: Jag måste försöka göra stor konst. Jag måste försöka imponera. Det klarar jag inte. Så då får det vara. Jag kan tyvärr inte teckna. Tänk istället: Jag ritar och berättar om mina upplevelser idag. Jag studerar mitt motiv noga och ritar upp konturerna så som just jag och ingen annan kan göra det. Ingen annan i hela världen kan se tillvaron på exakt samma vis som jag. Ingen mer än jag själv kan formulera vad just jag upplever. Det som då händer är att du utvecklas. Du blir bättre på att rita och berätta för var dag som går. Du lär dig att älska och vara rädd om Guds fria natur. Och bäst av allt! Du gör det enbart för din egen skull. För att du blir glad och lugn till sinnes. Din naturdagbok är ingen tävlan. Den ...
Read more

Den tama ekorren

Image
  Squirrel. Made with coloured pencils. *** Efter lång tystnad Röd svans dansar mellan träd Skogen ler igen *** Jag blir så glad var gång jag ser en yster liten ekorre i trädgården. Ibland ser jag bara den röda svansen som dansar glatt mellan bokträden i skogen utanför. I min barndom var det ingenting märkligt med ekorrar. Ingenting jag tänkte särskilt på. De var ju lika vanliga som fåglarna i äppelträden. Fast sötare. Jag tyckte mycket om ekorrar när jag var liten. Det gjorde min lekkamrat Gun också.  En dag hade Gun fått en ask med väldigt goda karameller av sin mamma. Jag hade inga karameller och inga slantar att köpa för heller. Jag ville ha Guns karamellask. Eller åtminstone smaka några av de söta, syrliga, jättegoda tabletterna. Gun ville inte bjuda mig på en enda. Då fick jag en idé. Jag sa att jag hade en tam ekorre som var väldigt snäll och gullig. Precis som en katt, sa jag. Man får klappa den och den vill gosa hur mycket som helst. — Det tror jag inte på. Du bara lj...
Read more