Lovely poppies

 

Watercolour sketch in my Moleskine sketchbook, May 2022.

Comments

Post a Comment

Popular posts

Snö, snö, snö, snö ... Överallt denna snö

Image
... som gör att man inte kan vara utomhus. Men vad gör väl det när man istället kan följa den skriftbundna (Torah), vänliga, roliga, ödmjuka, mänskliga, varma, goa, fördomsfulla, kringskurna, själviska, hjärtesnälla, omtänksamma familjen Shtisels dagliga förehavanden på Netflix. OBS! Detta är så klart mina subjektiva reflexioner. Men liknar de flesta av oss ändå inte dem, lite grann, på sätt och vis? Visst följer väl också vi alla andra dikterade (påtvingade) normer, mönster, synsätt, regler .., om än inte ristade i Mose stentavlor. Vem kunde tro att det nånsin skulle kunna inträffa att jag knappt kan bärga mig tills jag får tid att följa en ortodox judefamiljs vardagsliv i Jerusalems ultrareligiösa kvarter? Inte jag. Men så är det. För just så tycker jag att en film som vill beröra och engagera måste berättas! Undrar bara om det verkligen är vanligt att männen röker lika fruktansvärt mycket som i serien? Alltså oupphörligt! Ta sig ett järn med flera, det får en ultraortodox jud...
Read more

Kan du skilja på den invasiva växten parksallad och cikoria?

Image
Jag har försökt lära mig skillnaden mellan två lika vackra blå blommor: Cikoria (Blåblinka/Cichorium intybus) och parksallad  (Blåtistel, Cicerbita macrophylla, även känd som Lactuca macrophylla). Vid första anblicken ser de lika ut – båda höga och eleganta – men de tillhör olika arter med olika historier. Cikoria har en lång kulturhistoria och användes till och med som kaffesubstitut under andra världskriget när kaffe ransonerades. Parksallad, å andra sidan, anses vara en invasiv art här i Sverige. Två blommor, nästan lika – men ändå så olika i ursprung och genomslagskraft.  Illustrationer i en av mina skissböcker med naturmotiv skapade med färgpennor. Cikoria/Chikory. Made with coloured pencils in one of my nature sketchbooks.
Read more

Hallux valgus och Balkansippor

Image
Inte orkat skriva dagbok. Varit bara föööör mycket med allting! Värst var rotfyllningen i mars. Och så den 5 april operationen i vänster fot. Känns som man sågat av halva foten. Fast nu, äntligen, lite mindre ont. Men svårt att gå. Det gör så förbenat ont att gå. Värre än före operationen. Och när man ska sova så går inte det för foten bara maler och svider ... Gjorde jag rätt som tog bort den värkande knölen? Hoppas och tänker på den fenomenala visan med Birgitta Andersson: "Man ska vara rädd om fötter!" Var tog den härliga Birgitta Andersson vägen? Tänker att allt blir bättre när stygnen tas bort om en vecka. Men det dröjer nog hela sommaren innan jag kan gå normalt igen. Kanske vill jag då jogga som förr..? Längtar! Tur i eländet att det finns små balkansippor. Nu blommar de för fullt i vår trädgård som strålar av sol och värme. I dag gjorde vi i ordning i uterummet. I fjol dröjde det ända till den 8 maj. Det vet jag, för det står skrivet i dagboken f...
Read more