Den första mars i år behagade vår eminenta stadsträdgårdsmästare, tillsammans med en grävmaskin och tre, eller om det var fyra trädgårdsarbetare dyka upp som från tomma intet till "vår" kära äng, som är belägen alldeles utanför köksfönstret. Helt överraskande stod de där på den isiga ängen och pratade, gestikulerade och stegade upp, vad det nu kunde vara ... Det fina med "vår" underbara äng är att den är en vildäng. I maj månad lyser den solgul av de ljuvligaste maskrosor, som jag visserligen har fullt sjå att hålla utanför vår trädgårdsgräns, men som ändå ger en färgprakt så fager att vi längtar efter den hela långa vintern. "Vår" kära äng var faktiskt en överskuggande anledning till att vi köpte just detta huset, där vi snart bott i tio år. Ängen ger ljus och sol till vår lilla trädgård och utsikt, rymd och glädje i våra sinnen. Ja, jösses, så glada vi alltid har varit för denna fina vildäng utanför vårt fönster. Men så blev det alltså 1 mars 2019 ...
Comments