Den fattiga mannens ros

Mina skissböcker är fyllda av spröda vildrosor och den mot kyla så ståndaktiga julrosen (helleborus). Många blommor är vackra, men det finns inte många som kan mäta sig med den vilda rosens (artrosens) enkla, fräscha skönhet, tycker jag

 ”Truth and roses have thorns about them”, sa en gång den vise Henry David Thoreau. Så klokt uttryckt!

För Rosa Parks, centralfiguren i den amerikanska medborgarrättsrörelsen, var vildrosen en symbol för frihet. I lyriken symboliserar den ofta det nya, det rena och omogna. Och det finns hur många exempel som helst på vildrosen som symbol för den kärlek som övervinner allt.

Själv tecknar jag dem bara. Försöker fånga de vackra enkla linjerna på det vita papperet. Bäst blir det när jag använder endast grafitpennor, men så kan jag nästan ändå aldrig låta bli att lägga på lite färg. Riktiga livslevande vildrosor är ju nästan alltid rosa. Men i mina skissböcker tenderar de att bli mer röda. Kanske för att jag vill skapa liv i teckningen, kanske för att det rätta och sanna ibland får ge vika för det sköna när jag sitter för mig själv och skapar mina högst personliga världar av rosor, sippor, anemoner, ja, allt som jag tycker gör livet värt att leva.