Om att skriva prosa
![]() |
| Penntecning med lätt akvarell-lavering |
Ett tag sedan jag var här. Vill gärna vara här oftare. Denna blogg är ju för mig vad en dagbok kanske är för dig. Under mina yrkesverksamma journalistår skrev jag mest. Skissandet, tecknandet, målandet kunde jag bara syssla med på lediga stunder.
Nu skriver jag igen. Därav den långa pausen här. Att skriva kan vara betydligt mer uppslukande än att måla-teckna. Särskilt om man skriver långt. Och det är vad jag gör nu.
Jag har plockat upp ett råmanus från femton år tillbaka. Jobbade av och till med texten i fem år. Tills jag kroknade av leda på alltihop. Det kändes för svårt att uppväcka ett drama som låg hundra år tillbaka i tiden och göra det intressant idag. Så det förpassades till en låda i bokhyllan. Tills nu. Jag har tänkt på det dagligen. Det är en makalös historia och verklig. Konstigt att ingen har försökt göra litteratur av det.
Det är alltså vad jag försöker skapa nu. Litteratur. Dum som jag är. Journalistik är lätt som en plätt i jämförelse. I alla fall för mig. Nu handlar det om prosa. Nu måste jag gestalta. Visa, inte förklara - genom sinnesintryck, dofter, ljud, smaker, känslor … Förmedla dialog och scener som känns i magen. …60 000 ord, som måste kännas i magen. Annars åker det in i skåpet igen.
Varför gör jag det? Jag vet inte. Kanske för att det är så hopplöst svårt.
Vi får se hur det slutar denna gång.
Du som på underliga vägar hittat hit. GLAD PÅSK!
Jag tror att jag snart är här igen 😊

Comments