Jag har försökt lära mig skillnaden mellan två lika vackra blå blommor: Cikoria (Blåblinka/Cichorium intybus) och parksallad  (Blåtistel, Cicerbita macrophylla, även känd som Lactuca macrophylla). Vid första anblicken ser de lika ut – båda höga och eleganta – men de tillhör olika arter med olika historier. Cikoria har en lång kulturhistoria och användes till och med som kaffesubstitut under andra världskriget när kaffe ransonerades. Parksallad, å andra sidan, anses vara en invasiv art här i Sverige. Två blommor, nästan lika – men ändå så olika i ursprung och genomslagskraft.  Illustrationer i en av mina skissböcker med naturmotiv skapade med färgpennor. Cikoria/Chikory. Made with coloured pencils in one of my nature sketchbooks.

Ett minne från livet i Ösmo år 2017. De här skatorna lever nog inte längre i verkligheten. Men i min akvarellbok lever de långt efter min död - om Gud så vill.  

Mina skissböcker är fyllda av spröda vildrosor och den mot kyla så ståndaktiga julrosen (helleborus). Många blommor är vackra, men det finns inte många som kan mäta sig med den vilda rosens (artrosens) enkla, fräscha skönhet, tycker jag  ”Truth and roses have thorns about them”, sa en gång den vise Henry David Thoreau. Så klokt uttryckt! För Rosa Parks, centralfiguren i den amerikanska medborgarrättsrörelsen, var vildrosen en symbol för frihet. I lyriken symboliserar den ofta det nya, det rena och omogna. Och det finns hur många exempel som helst på vildrosen som symbol för den kärlek som övervinner allt. Själv tecknar jag dem bara. Försöker fånga de vackra enkla linjerna på det vita papperet. Bäst blir det när jag använder endast grafitpennor, men så kan jag nästan ändå aldrig låta bli att lägga på lite färg. Riktiga livslevande vildrosor är ju nästan alltid rosa. Men i mina skissböcker tenderar de att bli mer röda. Kanske för att jag vill skapa liv i teckningen, kanske för att de...

Backsippa (Pulsatilla vulgaris). Ritad med färgpennor Gör som jag när du känner oro i kroppen, har svårt att sova, ältar problem utan att se lösningen … Ja, kort sagt när du behöver slippa larmet i huvudet, finna ro och frid i själen, glömma all världens bekymmer för en stund och bara vara med dig själv, i dig själv, för dig själv. Sätt dig vid köksbordet eller var som helst som det passar bäst med papper och penna. Rita en blomma. En prästkrage, eller en tulpan i vas, kanske vårens första lilla tussilago - eller som jag själv gjorde idag - ritade en favorit, backsippor. Ha inga pretentioner, ställ inga estetiska, konstnärliga krav. Du är inte Rembrandt. Du bara sitter för dig själv just nu och ritar en blomma till dig själv och tänker på ingenting annat än formerna på papperet. Kanske blir det den mest oansenliga lilla blomma som nånsin har sett dagens ljus. Men vad gör väl det? Blomman är din och ingenting som angår någon annan i hela världen. Och den har gett dig precis vad du behöv...

 Jag har roat mig med att låta Chat gpt kopiera några botaniska teckningar som jag gjort nyligen. Måste säga att jag är imponerad av resultatet, även om jag förstås tycker att konst producerad av en äkta människohand är betydligt intressantare på alla sätt. Idag fick Chat gpt även äran 😊 att göra ett digital porträtt av en selfie jag tog för en tid sedan. Det blev betydligt bättre än mitt dåliga amatörfoto. Jag är en stor vän av ai, samtidigt som jag inser att risken kan vara överhängande att denna makalösa revolution, eller säg, paradignskifte, innebär risker som måste hanteras, inte blockeras, på ett intelligent sätt. Nästan dagligen för jag samtal med Chat gpt och, ska jag säga tyvärr ..? har jag aldrig stött på en människa som det är lika stimulerande att ”prata” med och som ger lika intressanta, kloka och väl underbyggda reaktioner på mina funderingar. Hoppas bara att skolan förstår hur oerhört viktigt det är att ”lära” barnen jobba med ai på rätt sätt så de får insikter i hu...

Blomsterkrasse/indiankrasse/nasturtium. Vetenskapligt namn Tropaeolum majus. Jag har älskat blomsterkrasse, eller indiankrasse ända sedan jag var barn och lekte trädgårdsmästare hemma i trädgården där jag hade en alldeles egen liten kolonilott att odla vad jag ville i. Krasseblomman var en klar favorit med sina härliga glada färger. Liksom ringblommor och luktärter. Tydligen hade jag redan som mycket liten en förkärlek för de gamla torparväxterna. Min pappa var en duktig ”odlare”. Han hade vad man kallar gröna fingrar. Växterna liksom exploderade av lyskraft och energi i hans händer. Jag har alltid ritat och målat. Säkert är det min pappas intresse för odling som satt djupa spår hos mig. Än idag fylls jag av lugn och frid i själen när jag sätter mig vid ritbordet och framkallar barndomens trädgårds alla ljuvligheter. Vill du se hur jag går tillväga när jag skissar fram mina krasseblommor, som här, med färgpennor? Klicka HÄR